| |
|
Historia
Vid Borens södra
strand, längst ut på en svag åsrygg med flera gravar
från järnålderstid, ligger den gamla Prästgården
ca 1,5 km nordöst om Ekebyborna kyrka.
Den gamla Prästgården i Ekebyborna, eller Prästbostället
i Nässja by, har legat på denna plats åtminstone från
1642, troligen ännu längre tillbaka i tiden. Gårdens
historia är mycket väldokumenterad eftersom det har varit
en prästgård. Många olika uppgifter går att finna
i syneprotokoll, ekonomiska protokoll, sockenstämmoprotokoll samt
bouppteckningar.
År 1733 timrades
en ny prästgård. Förutom prästgården låg
det ca 15 byggnader runt en kringbyggd gård. Magasin, ladugård,
vagnsbod, fårhus m.fl. hus som behövdes för det jordbruk
som bedrevs. Även en tvättstuga nere vid sjön, som revs
på 1940-talet samtidigt med den ena flygelbyggnaden, som då
hade använts som arrendatorsbostad.
Storleken på en prästgård och antalet tillhörande
byggnader reglerades redan i de gamla landskapslagarna. Men när
den nya prästgården byggdes, bekostade den nytillträdda
kyrkoherden Nils Stenhammar en del, så att huset blev en tredjedel
större än enligt reglementet. Denna del var hans privata egendom,
s.k. överloppsdel, och fick sedan lösas in av efterträdande
präster.
Från början var timmerstockarna gråa och omålade,
och taket bestod av näver och torv. Byggnaden var då fyra
stockvarv lägre än nu, och även fönstren var mindre
med blyspröjs. På 1790-talet beslutades det att huset skulle
rödfärgas utvändigt. Invändigt var troligen de flesta
rummen bara målade direkt på timret upp till bröstlisterna
(samma höjd som fönsterbänkarna), prästerna hängde
nämligen upp sina medhavda vävtapeter ovanför bröstlisten.
I köket var dock hela väggarna målade.
År 1818 skänkte
prästen C Cnattingius överloppsdelen till församlingen
mot löfte om en grundlig renovering. En större ombyggnad skedde
också 1820, och huset fick då i stort sett sitt nuvarande
utseende.
Huset höjdes med tre stockvarv på bottenvåningen för
att få en högre takhöjd, och ett stockvarv på
vindsvåningen.
Utvändigt putsades huset med kalkputs för att efterlikna ett
stenhus, invändigt med lerklining för att få slätare
väggar för måleri och tapeter. Putsen gjorde också
att huset blev bättre isolerat.
Det gamla torvtaket med lågt takfall byttes också ut, till
en takstolskonstruktion med ett högre takfall för det nya
tegeltaket. Därmed fick man också plats med två kamrar
på vinden.
De flesta innerdörrar byttes ut mot större, liksom fönstren.
Några av de gamla sparades, dörren mellan det nya och gamla
köket är den ursprungliga, liksom även fönsterkarm
och mittpost i västra vindskammaren.
År 1929 såldes Prästgården på auktion,
och skänktes året därpå till Nordiska museet för
att flyttas till Skansen som prästgård till Seglora kyrka.
Detta blev aldrig av, utan den hyrdes ut som sommarbostad till Josef
Krysander, som också var en känd speleman i Östergötland.
|
|
|
| |
|
År 1989 skänkte
Nordiska museet Prästgården till Ask-Ekebyborna hembygdsförening.
Samtidigt förklarades den som statligt byggnadsminne. Byggnaden
var då i mycket dåligt skick p.g.a. eftersatt underhåll.
Men genom idogt arbete av medlemmar i hembygdsföreningen och genom
fyra stycken byggnadsvårdsläger, där hantverkare och
volontärer deltog, blev den restaurerad till sitt nuvarande skick.
Restaureringsplanen utgick ifrån att eldstäderna i varje
rum skulle bestämma vilken tidsepok som rummen skulle återställas
till. Från det gamla köket med det ursprungliga 1700-tals
taket kvar, liksom spisen med bakugn och den återställda
första väggmålningen med limfärg, till förstugans
fernissade tapet från 1920-talet.
|
|
|
